Ogräs är också blommor







Ogräs är också blommor, när du väl börjar känna dem.
-Nalle Puh



ATT VARA HEMMA

Att vara hemma efter 2,5 vecka i Chile med två underbara tjejer känns välidgt annorlunda. Här hemma är allting som vanligt, inga större förändringar har inträffat. Däremot i en själv har mycket förändrats. Den här resan har varit planerad långt innan flygbiljetterna köptes den 28 augusti, så att den är över nu är obegripligt. Jag är full av lycka samtidigt som ångesten och saknaden hugger till regelbundet. Ångest och saknad över att det kommer ta ett tag tills vi träffar Mika igen. Att vi inte kan säga till varandra att "jag är hos dig om fem minuter" är jobbigt. För även om vi kan prata med varandra på skype är det inte samma sak som att träffas fysiskt. En kram från ens bästa vän är bland det bästa man kan få.
 
Men jag är så glad över att vi har tagit vara på all tid. Ingen tid har gått till spillo och vi har upplevt saker bara bästa kompisar kan. Alla tre har fått minnen för livet, många sjukligt roliga minnen. Jag tror att jag inte har skrattat och känt mig så oerhört lycklig på väldigt länge. Vi vet att det kommer bli fler sjukligt roliga minnen för det här var verkligen inte sista gången Moa och jag åker till Chile. 
 
Jag är också enormt imponerad och stolt över min och Mikas och Moas och Mikas vänskapsband. Även fast vi inte hade träffat varanda på 1,5 år kändes allting precis som vanligt. Allt i våra världar har förändrats, allt förutom vår vänskap. Det här låter "klichéigt" men vår vänskap krossar faktiskt Atlanten. 
Ni är underbara.



den lilla boxen och inga tankar alls


Just nu fick jag en kraftig skrivarlust. Vet dock inte vad jag ska skriva, har egentligen ont i magen på grund av chokladen jag tryckte i mig alldes för fort. Däremot är jag lite rädd för att det här inlägget kommer bli det mest personliga jag någonsin har skrivit, men sådant kan ju vara lite kul. Jag är också rädd över att det här inlägget kommer sakna en rödtråd, men ibland behöver man klippa tråden som håller ihop allt. Så jag går nu rakt på sak.
 
Visst är skönt att slippa tänka! Att strunta i alla onödiga tankar som fäster sig i den lilla boxen med normer. Den lilla boxen som ständigt ger dålig självkänsla. Den lilla boxen jag tror att alla har. Det är helt omöjligt att göra sig av med den men det går att göra den mindre. Antingen är boxen gjord av papper, vilket är lätt att skrynkla ihop. Eller så är den gjord utav plåt vilket inte går att skrynkla ihop, men försök då banka med en hammare så den åtminstone får bucklor. Det är så skönt att buckla till den och sedan strunta i den helt och hållet.
 
Nu fick jag skrivarkramp. Härligt. Men det kanske var meningen för jag kan inte säga att det blev en toppen text. Jag tror säkert att jag skulle kunna utveckla mina tankar en annan dag fast jag vill gärna publicera detta nu. Dock hoppas jag att du fick ut någonting av mitt lilla "boxbudskap"... 
 
Puss&Kram skumbanan! (som för övrigt är en ganska ful fras haha)
 



grått

 
 
 
 
"she looks to the stars 
in a desperate attempt
to see something that
is seen as impossible 
just so she can say
 
the impossible
is possible



JAG SAKNAR

 
Vårt Wi-Fi här hemma har lagt av och varför vet vi inte, det är bara väldigt irriterande. Det slog mig dock vad beroende av internet man är och hur mycket man använder det. Jag använder mig av internet i princip hela tiden förutom under korta uppehåll på lektioner och när jag tränar. Fast då lyssnar jag på spotify och det är över internet. När jag sover är väl då jag inte använder det, men jag är ju fortfarande uppkopplad. 
 
Därför älskar jag att vara på mitt land där teckningen är usel. Då har man ingen chans att vara uppkopplad för det tar för mycket på tålamodet just för att det är så segt. Istället hittar man på saker att göra -utan något tekniskt överhuvudtaget. 
 
Men detta var inte ens det jag hade tänkt att blogga om, jag hade tänkt att skriva att jag saknar ljuset, energin, blommdofter och jag saknar bloggningen. Det har blivit lite bloggning under november månad men det är svårt att fota nu när det blir så mörkt. Att fota saknar jag också. Jag är så himla sugen på att ta en fotodag men det känns som att tiden inte finns där. Dock kommer bloggen bli fylld med härligheter om ca lite mer än 1,5 månad (!!??!!) då jag och Moa sätter oss på ett plan till Chile och till Mika!! 
Mika är också någon jag saknar. Oerhört mycket. 



EN BURK MED ÖNSKNINGAR

 
 
 
Jag har en liten burk som jag köpte i somras. I den samlar jag mina drömmar och mål. (Alltså inte drömmar man drömmer på natten utan en dröm om någonting jag verkligen vill uppleva)
Jag har bruken för att kunna bli påmind om alla mina önskningar. Jag vill kunna kolla upp om jag har gjort det som står på lappen, om jag inte gjort vad som står, är det något jag har kvar att göra. Så på varje lapp noterar jag när den skrevs samt när målet eller drömmen gick i uppfyllelse. 
 
Jag kommer aldrig sluta fylla min burk med lappar. Jag kommer aldrig låta någon dröm eller något mål gå till spillo. Tänk vad häftigt det kommer vara när jag som gammal läser igenom de drömmar jag hade som ung. Jag kommer kunna läsa när jag skrev ner den, och sedan tänka tillbaka på när jag faktiskt gjorde det som jag en gång önska.
 
Alla mål och drömmar har en mening och jag tror att dem kommer alltid vara något som du vill göra. Så ta vara på dina önskningar, för de är faktiskt en del av dig. Våga välja vägarna som du vet är den rätta, även fast vägen känns skrämmande. 



EN DRÖMMANDE TJEJ


Vissa dagar vill man försvinna in i sin dröm. En dröm där du bestämmer och allt går din väg. En dröm där du får uppleva allt du vill uppleva och en dröm där du får vara fri. 
Ibland orkar man inget annat än att vara i sin dröm och det tycker jag är helt okej. I drömmar kan man använda sin fantasi hur mycket man vill och det finns inga gränser. Drömmar är en skön tillflyktsort som behövs ibland för att klara av vardagen. 
Jag vill mycket med mitt liv och har massvis av drömmar. Och dagdrömmar. Nuet kan kännas ganska frånvarande ibland. Jag har massvis av funderingar och tänker över saker väldigt mycket. 
Många saker, som det här blogginlägget, blir ganska flummigt ibland. Men jag antar att det är så jag är. En flummig och tänkande snart 17åring med väldigt många drömmar. 



THE WORLD IS OUT THERE

 
Köpte denna tröja i lördags. Tycker den passa mig ganska bra. Jag har så himla många platser jag vill åka till. Det är lite lustigt hur man kan känna att resa är det jag är ämnad för. Jag har som mål att jag ska ha besökt varenda världsdel vi har och det ska ha varit minst två länder i varje världsdel. Utom Antarktis då, eller jag ska dit men två länder där är lite omöjligt. 

Men jag vill inte stanna på en plats, jag vill förflytta mig hela tiden. Jag vill ta in så mycket av vår värld som möjligt. Jag vill resa så mycket att jag blir trött på det. Det känns så onödigt att leva ett liv här i världen utan att ta del av den. Jag hoppas verkligen jag hittar ett jobb som kan ge mig flera möjligheter till att resa. Ett jobb som inkluderar resor konstant vore toppen. 
Mina tankar är alltid på vift och jag behöver samspela med dem. Man ska ju göra det man blir glad av och det är precis det resor ger mig, glädje. Det behöver inte vara en resa utomlands, det kan lika gärna vara inom vårt vackra land. Bara jag får ge mig ut på resor för det gör mig lycklig.